Translate

torsdag 8 maj 2014

Ny blogg Urgamla Stigar

Nu är det igång, en ny blogg som jag är med och skriver på http://urgamlastigar.wordpress.com/
Jag slog mig ihop med en annan bloggare i en annan del av Sverige som är lite av en expert på den svenska baptismens historia. Det kan även tillkomma fler skribenter där, om du gillar att ta vara på det gamla så hör av dig till oss.
Vi kommer att posta litteratur med de gamla gubbarna. Jag ser ett behov av detta idag när folk hela tiden jagar efter något nytt så säger bibeln tvärtom att vi skall söka oss till det gamla.
"Så säger HERREN: ”Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar.”  - Jer 6:16
J.C Ryle säger :  "”Ju längre jag lever, ju mer övertygad blir jag om att världen inte behöver något nytt Evangelium, som några påstår sig tro. Jag är helt övertygad om att världen inte behöver något annat än ”de urgamla stigarnas” djärva, fullödiga och orubbliga undervisning.” J.C. Ryle" 

Jag finner även idag att det talas mycket om väckelse i de evangelikala kretsarna men man finner inga predikningar som är i enlighet med vad de gamla gubbarna stod för. 
Därför öppnar vi den bloggen och som jag har sagt tidigare kommer jag inte skriva här mera.
Artiklarna kommer att ligga kvar men jag ändrar inriktning lite.

Jag har redan planer på att skriva banner of truth eller reformation today-aktiga artiklar där man belyser en sanning och använder bibeln samt citat från de urgamla stigarna (de gamla gubbarna) för att understryka det man säger

tisdag 6 maj 2014

Hej då bloggvärlden

Jag har funderat över detta ett tag, detta är inget spontant men jag känner att det är dags att dra sig tillbaka och sluta skriva regelbundet här.
Jag känner att jag har inte så mycket mer att skriva om och har tagit upp det mesta av relevans.
Men många har uttryckt att de gillar det som skrivs här så jag funderar på kanske öppna en ny blogg som publicerar enbart de gamla gubbarna och deras predikningar.
Jag startade denna blogg för en massor av år sedan och gav den namnet "bergsjöbloggen" tanken var att jag ville ha med mig andra skribenter i från Bergsjön i Göteborg. Men ingen verkade vilja skriva så jag skrev själv. Jag började bara med att förkunna evangelium rätt upp och ner och länkade till dagstidningar och drog in trafik på det sättet.
Efter ett tag insåg jag att många som går i kyrkan i Sverige idag inte ens vet vad evangelium är, våra mest grundläggande sanningar. Så jag började skriva kritiska artiklar mot felaktiga evangelier samt förtydliga vad evangelium handlade om. En annan sak jag märkte var att mycket av det gamla som fanns inom den evangelikala kyrkan är som bortblåst. Så jag ville lyfta fram de sanningarna genom att publicera texter med de gamla gubbarna. Slutligen skrev jag även lite egna kortare andakter med hjälp av något eller några få bibelord. De kritiska artiklarna var alltid mest besökta av någon anledning. Det här har varit kanske en av Sveriges minsta bloggar med runt 70 sidvisningar per dag i snitt och ibland 100-150, varav många kommer i från google. Jag har aldrig varit intresserad av artiklar som handlar om mig själv där man har stora foton på sig själv och berättar om allt man är med om. "I dag predikade jag på gatan och det och det skedde", "I dag gav jag 2000 spänn till de fattiga" o.s.v. Sådant hade gett besökare absolut. Bort med sådant och fram med Kristus.!! Men jag återkommer om det blir en ny blogg om de gamla gubbarna eller något.

Guds välsignelse nu drar jag mig tillbaka.

måndag 5 maj 2014

Själens mörka natt - R.C Sproul

Själens mörka natt. Detta fenomen beskriver en sjukdom som även de mest framstående kristna har lidit av från tid till tid. Det var den sjukdomen som fick David att blöta ner sin kudde med tårar. Det var den sjukdomen som gav Jeremia smeknamnet ”Den gråtande profeten”. Det var den sjukdomen som plågade Martin Luther så att hans melankoli hotade att förgöra honom. Detta är inte något vanligt slag av depression, men det är en depression som hänger ihop med en kris i troslivet, en kris som kommer då man känner Guds frånvaro eller ger efter för en känsla av att vara övergiven av Honom.
En andlig depression är verklig och kan vara akut. Vi undrar hur en troende person kan uppleva sådana andliga dalar, men vad som än provocerar fram dessa gör dem inte mindre verkliga. Vår tro är inte en ständig handling. Den är rörlig. Den vacklar. Vi rör oss från tro till tro, och däremellan kan vi ha tider av tvivel då vi ropar ”Herre, jag tror, hjälp min otro”.
Vi kan också tänka att själens mörka natt är något fullständigt oförenligt med Andens frukter, inte bara tron utan också glädjen. Då den Helige Ande en gång för alla har flödat in i våra hjärtan med en osägbar glädje, hur kan det i samma rum finnas plats för sådant mörker? Det är viktigt för oss att göra en åtskillnad mellan den andliga frukten glädje och den kulturella betydelsen av glädje. En kristen kan ha glädje i sitt hjärta medan han fortfarande har en andlig depression i sitt huvud. Glädjen vi har ger oss kraft att orka genom dessa mörka nätter och släcks inte av andlig depression. Den kristnes glädje är något som överlever alla djupa dalar i livet. 
När Paulus skriver till Korintierna i sitt andra brev, betonar han vikten av att predika och berätta om evangeliet för människorna. Men i samma andetag påminner han kyrkan om att skatten vi fått från Gud är en skatt som inte förvaras i kärl av silver och guld, utan i det som aposteln kallar för ”lerkärl”. ”För att för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss”, säger han. Genast efter den påminnelsen tillägger aposteln ”Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp” (2 Kor. 4:7–10).
Detta stycke visar vilken begränsad depression vi upplever. Depressionen kan vara djup, men den är inte bestående, inte heller farlig. Lägg märke till att aposteln Paulus beskriver vårt tillstånd på en rad olika sätt. Han säger att vi är ”trängda, rådvilla, förföljda och nedslagna”. Dessa är kraftfulla bilder som beskriver pressen som kristna måste hålla för, men på samma ställe där han beskriver detta fenomen, beskriver han samtidigt dess begränsning. Trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nedslagna men inte utslagna. 
Vi har alltså denna press att stå emot, men pressen, trots att den är mångskiftande, krossar oss inte. Vi kan vara trängda och rådvilla, men den låga punkten som rådvillheten för oss till, leder inte till fullständig och total desperation. Även vid förföljelse, hur allvarlig den än kan vara, är vi ändå inte övergivna, vi kan vara överlupna och nedslagna som Jeremia talade om, och ändå ha rum för glädjen. Vi tänker på profeten Habackuk, som i sitt elände hölls förvissad om att trots alla nederlag han led, skulle Gud ge honom fötter som en hjort, fötter som skulle göra det möjligt för honom att gå fram på höga platser. 
På andra ställen där aposteln Paulus skriver till Filipperna uppmanar han dem att ”inte göra sig bekymmer för någonting” och säger vidare att boten mot bekymmer finns i bönen, att det är Guds frid som lugnar vår själ och tar bort oron. Än en gång: vi kan vara oroliga och nervösa och bekymrade, utan att behöva överlämna oss till total desperation.
Denna samexistens av tro och andlig depression finns ställda jämsides i andra bibliska beskrivningar av känslouttryck. Vi får höra att det är helt legitimt för troende att lida av sorg. Vår Herre själv var en smärtornas man som var förtrogen med sorg. Fastän sorgen kan gå ända till vår själs botten bör den inte leda till bitterhet. Sorg är en helt legitim känsla, ibland till och med en dygd, men det bör inte finnas någon plats för bitterhet i själen. På samma sätt förstår vi att det är en god sak att gå till ett sorgehus, men trots sorgen bör inte den dystra känslan leda till hat. Närvaron av tro ger inga garantier för att slippa andlig depression, men trots allt måste alltid själens mörka natt vika för det klara morgonljuset i Guds närhet.

lördag 3 maj 2014

När Gud flyttar ur en församling

Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. - 1 Tim 4:1

Jag satt och kollade igenom serien "kristendomens historia" på svt-play. och märkte hur saker och ting gick snett. Katolska kyrkan brukar påstå att det är den sanna kyrkan och det är möjligt att de från början var det, men att det har gått snett och man har avfallit mer och mer.
Det började med att man tillsatte en påve, sedan införde man celibat,, skärseld, Maria statyer, avlatsbrev osv. Den ortodoxa kyrkan som hade sitt säte i Konstantinopel införde ikoner i kyrkorna som man tillbad vilket var ett steg bort från bibeln och ett brott mot det andra budordet. Bägge kyrkorna tror att Gud blev människa i form av Jesus så ens teologi är helt korrekt på det området.
En kyrka kan börja som en sann kyrka men sedan om man överger evangelium eller börjar kompromissa med Guds ord så kommer det inte längre att vara en Guds församling, oavsett hur mycket rätt teologi man har i vissa avseenden.
Det var det som hände församlingen i Efesus :
"1 Skriv till församlingens ängel i Efesus: Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld: 2 Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. 3 Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. 4 Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. 5 Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats. 6 Men det berömmer jag dig för, att du hatar nikolaiternas gärningar, som också jag hatar. 7 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis." - Upp 2:1-7"
Församlingen i Efesus hade urskilt de falska Apostlarna, men man hade övergivit kärleken till Gud och nu hotade Gud att ta bort ljusstaken och överge församlingen. Man hade alltså rätt lära i vissa avseenden och kunde stå emot det falska, och inte bara det, man gjorde även de rätta grejerna, men man hade övergivit kärleken till Gud och kompromissat på vägen.
Många kyrkor idag har börjat som en väckelsekyrka en gång i tiden. Våra baptistkyrkor i Sverige föddes en gång som ett resultat av att Gud verkade och byggde sin församling. Sedan har man på vägen övergivit evangelium och lära och börjat kompromissa på vägen genom att ledare som inte varit födda på nytt har kommit in i ledarskapet.
Församlingarna har fallit sönder och samman och idag är det ytterst få baptister som tror och lär och lever som baptisterna på 1800-talet. När vi börjar kompromissa med bibeln och evangelium så kommer Gud att överge våra församlingar och de kommer att upphöra att vara Guds församlingar.
Församlingar må växa utvändigt eller finnas kvar precis som katolska och ortodoxa kyrkan. Men de upphör att vara Guds församlingar.
Vi befinner oss i en tid då evangelium i stort sett är som bortblåst ur kyrkorna, de som en gång i tiden var Guds församlingar har upphört att vara det och de har ersatts av falska evangelier, falska herdar som bryr sig mer om att vara vänligt ställda med massorna än med Gud. Kyrkorna har fyllts med clowner som underhåller getterna istället för herdar som föder sina får. Kyrkorna har ersatts med underhållning och relevans istället för evangeliebärare.
 Därför måste vi alltid se upp i våra kyrkor så att vi inte blir som församlingen i Efesus som ser klart mot falska Apostlar och hade alla de rätta aktiviteterna, men där kärleken till Guds bud och kärleken till läran raderas bort och ljumhet börjar gro.

    Jag tror Paul Washer sätter fingret på problemet och talar mer profetiskt än vad många anar :



torsdag 1 maj 2014

Thomas Watsons råd om katolska kyrkan

Thomas Watson var den mest populära puritanska författaren. Han var inte så teologisk som John Owen utan väldigt praktisk och rakt på sak i sin undervisning.
I hans bok "The Ten Commandments" och under utläggningen om " Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild" (s.63) ger han följande råd :

1). Kom inte in i gemenskap med de papistiska avgudadyrkarna. Lev inte under samma tak som dem annars komma du springa in i djävulens mun. Aposteln Johannes ville inte ens vara i samma badhus som Cerinthus heretikern befann sig i.

2). Gå inte in i deras kapell som är fulla av krucifix, delta inte i deras mässor, det är som att kolla på en prostituerad som dras mot hor, att titta på bilder av ikonerna kan leda till avgudadyrkan.

3).Våga aldrig gifta dig med en som tillber ikoner. Även om Salomon var en man av visdom, så drog hans avgudande hustrur hans hjärta bort i från Gud. Israeals barn gav en ed att man inte skulle ge bort sina döttrer till avgudadyrkare (Neh 10:30). För en protestant och en papist att gifta sig, är att gå i omaka par (2 Kor 6:14); och det är mer risk att papisten kommer att korrumpera protestanten än att protestanten konverterar papisten.

4).Håll dig borta från vidskepelse vilket är bron över till Rom. Vidskepelse är att ta in vilken cermoni, fantasi eller uppfinning till gudstjänsten, som Gud aldrig föreskrivit om. Det är att provocera Gud. Han hatar all främmande eld som först fram till honom i templet.

|||

onsdag 30 april 2014

Döva och stumma blev helade genom en nio -årig pojke

Tittade precis på Filippinska nyheterna (obs nyheterna är på Tagalog) där det berättas om en nio-årig pojke som helade döva och stumma på Filippinerna. Han hade rört vid en Sto. Nino staty som är ett katolskt helgon. Efter han hade rört statyen fick han kraft att utföra mirakler och därigenom hade nu folk som varit sjuka blivit helade. På nyheterna ser man en gammal kvinna som hade blivit helad.
På liknande sätt får folk idag helande kraft inom kyrkorna fast då besöker de gravar. Benny Hinn säger att han fick sin helande kraft genom att röra vid Kuhlmans grav.
Men vad säger Jesus :
 Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. 22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn*och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! - Matt 7:21-23
Det är alltså fullt möjligt att få helande kraften från andra källor än Kristus och lägga på Jesu namn och utföra under och tecken. Vi skall inte svälja alla som gör under och tecken i Guds namn. Även om det är äkta mirakler. Även Faraos präster gjorde äkta under. Frågan är mera känner Gud dig eller inte? Har han fött dig på nytt.

                                                    Sto. Nino statyn som pojken fick kraften i från.

tisdag 29 april 2014

Jakob älskade jag, men Esau hatade jag. - C.H Spurgeon

Skriften hävdar det faktum, att en del är utvalda och andra inte. Denna stora sanning ser vi i denna text " Jakob älskade jag, men Esau hatade jag" - Rom 9:13

Det är en jobbig text, och jag skall vara ärlig med texten om jag klarar av det. En man säger att ordet "hat" inte betyder hat; utan det betyder "mindre älskad" - "Jakob har jag älskat, men Esau har jag älskat mindre" Det kan vara så: men jag tror inte alls det är så. Det står "hat" här; och till du ger mig en annan version av bibeln, skall jag behålla denna.

Jag tror att termen är korrekt översatt; ordet hat är inte starkare än originalet; men även om det vore mindre starkt, så är det närmare än de andras översättning av det betydelselösa "älskat mindre". Jag tar det som det står. Faktum är, Gud älskade Jacob, och han älskade inte Esau; han utvalde Jacob, men han utvalde inte Esau, han välsignade Jakob, men välsignade aldrig Esau; hans nåd var med Jakob under hela hans liv, men hans nåd var aldrig med Esau; han tillät honom fortfarande att leva i sina synder, och det för att bevisa denna hemska sanning, "Esau hatade jag"".

Andra som försöker komma runt denna hemska text, säger : det betyder inte Jakob och Esau; det betyder nationer; det betyder Jacobs barn och Esaus barn; det betyder Israels barn och Edom. Jag skulle vilja veta var skillnaden ligger. Är svårigheten borta för att man utvidgar den? En del av våra Wesleyanska bröder säger att Gud utväljer nationer; Gud har utvalt en nation men inte en annan. De säger att det är orättvist av Gud att utvälja en man men inte en annan man. Nu, låt oss fråga dem, är det lika orättfärdigt av Gud att välja en nation och lämna den andra?

Argumentet de kastar mot oss kastas över dem också. Det har aldrig funnits en mer dåraktig undanflykt än att försöka få fram nationella val. Vad är val av en nation om inte val av många människor? Och det är ju precis samma sak som att välja ut en grupp människor.
När folk börjar tänka ser man inte klart-vi tror inte för en sekund att det finns någon orättvisa hos Gud när han väljer en men inte den andra, hur mycket mer orättvisa vore det då att välja en nation men inte en annan?. Nej! svårigheten kan man inte bli av med på det sättet, utan ökar dåraktigheten genom att man rycka bort från Guds ord.

Hursomhelst, här är beviset på att det är helt fel; läs versen innan. Det talar inget om nationer, utan det säger " Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre.* Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar" - Detta talar om barn, inte om nationer.

Självklart var detta uppfyllt senare men två nationer; Edom tjänade Israel. Men texten menar just vad den säger; den menar inte nationer, utan den menar personerna som nämns. "Jacob- det är mannen vars namn var Jacob-" Jacob har jag älskat, men Esau hatade jag."

Var försiktiga mina vänner så att ingen av er tvistar Guds ord. Jag har hört om folk som tvistar ord de inte gillar. Det fungerar inte, man kan inte tvista dem; de betyder ändå vad de betyder. Vår enda kraft genom Guds ord är att låta orden stå som de är, och genom Guds nåd underordna oss dem som de är.
Vi får aldrig försöka låta bibeln böja sig under oss, det kan man inte heller, eftersom Guds sanningar är lika sanna och fasta som hans tron.


Läs hela - http://www.spurgeon.org/sermons/0239.htm