Translate

torsdag 28 februari 2013

När munnen börjar klaga

 Folket började högljutt klaga inför HERREN hur illa de hade det. Då HERREN hörde det, upptändes hans vrede och hans eld började brinna ibland dem och förtärde dem som var ytterst i lägret. - 4 Mos 11:1
Av denna vers kan vi lära oss flera saker. Det första vi ser är att folket börjar klaga på hur illa de hade det.
Här ser vi människans natur. Vem av oss har inte klagat på saker och ting här i livet?
Det är så kallt ute. Jag gillar inte den maten. Jag har för dålig lön etc. Ingen av oss går oskyldig från detta för vi är alla onda i våran synda natur. Israels barn var inte mycket sämre än vi på något sett vi hade gjort precis samma sak i deras ställe.
Det andra vi ser är Guds helighet och stränga straff mot detta klagande. Att klaga i livet är att klaga på Gud för det är Gud som styr denna världen Gud dödade dem alla omedelbart. Han visar sin helighet mot synder. Gud är helig och kan inte bara sopa synden under mattan. Vi kunde alla ha varit döda idag om det inte vore för Guds godhet och kärlek. Hade Gud inte varit god hade han för länge sedan utrotat oss alla. Vi förtjänar det värsta av alla straffen för vi har inte bara klagat en gång i detta livet utan säkert hundratals gånger bara den senaste månaden. Hade vi fått den varmaste platsen i Helvetet och råkat ut för Guds helighet så hade det varit helt välförtjänst.! Vem kan inte säga vilken stor nåd det är när Gud sätter oss fri i från klagandet?
Det är nåd över nåd över nåd. En guld medalj i skidor betyder ingenting mot att var frälst från Guds vrede.
Om inte Gud hade sänt Jesus hade det varit ute med oss alla. Jesus dog på korset i vårt ställe just för att befria oss i från syndens makt. Vad i hela denna värld kan mätas med det? Den minsta av alla synder som finns är mycket mer ond av något elände någon människa någonsin kan möta på denna jorden.
Så varje gång vi vill yttra ett ord av klagan över livets omständigheter så kom ihåg folket i öknen och frukta Gud. Och kom ihåg vilket nåd och kärlek oss har blivit given.




onsdag 27 februari 2013

Förståelse av deras slut

 till dess att jag gick in i Guds helgedom och insåg hur det går dem till slut. - Ps 73:17

Slutet för de onda som David (fel Asaf) här refererar till hänvisar inte tills dagen när de lämnar världen eller detta livet , vilket sker alla människor. Varför skulle David behöva gå in i Guds helgedom för att förstå det?
Nej, ordet slut här hänvisar till Guds dom, genom vilken han visar att även om Gud verkar sova för stunden så fördröjer han tiden för den fällande domen som de onda förtjänar.
Detta måste förklaras vidare. Om vi lär oss från Gud i vilket tillstånd människan befinner sig, så måste vi förstå att efter de har haft lite framgång i livet, så kommer den plötsligt att upphöra. Även om de njuter av en tid av framgång kanske ändå till sin död, så betyder det ingenting av deras tomma liv.
Gud deklarerar att alla onda skall förgås i misär. Om vi ser honom ta hämnd på de onda i detta livet, så måste vi komma ihåg att det är Guds dom. Och andra sidan om vi inte ser Gud döma dem i detta livet, låt oss inte tro att de undgick domen. För den slutliga domens dag har ännu inte kommit.
Vi borde lära oss något genom att adressera in i våra tankar om hur Gud handlar och ge Gud all respekt för hans ord genom att underordna sig dess auktoritet.


Orignal text : John Calvin 

måndag 25 februari 2013

När man tillber Gud på fel sätt

Men Nadab och Abihu dog inför HERRENS ansikte, när de bar fram främmande eld inför HERREN i Sinai öken - 4 Mos 3:4
Här ser vi två präster som var söner till den översteprästen Aron själv. De hade var barn till den kanske högsta andliga ledaren i hela Landet. De var barn till Aron själv och släkt med Mose. Men de bar fram främmande eld inför Herren och dog på en gång.
Gud accepterade inte att man bar fram främmande eld inför honom.
De bar fram ett offer till Gud men dog på grund av det. Detta visar på två saker.

Det första vi ser är att man kan inte offra hur som helst till Gud eller på vilket sätt som helst. Gud bryr sig om hur vi offrar. Kain och Abel offrade. Men Kains offer blev inte accepterat av Gud medans Abels offer var det. Varför då ? Vad var skillnaden? Jo den ena offrade utifrån en sann tro medans den andra inte gjorde det. Den ena hade ett hjärta som inte var sant omvänt till Gud medans den andra hade ett rent hjärta.
Precis som Annanias och Safira i Apostlagärningarna kapitel 5 så bar de också fram pengar till Apostlarna men de dog. För i deras hjärta fanns lögn. Det hade ljugit och därmed var deras offer felaktigt.

Vi kan applicera detta på moderna tid. Det finns mängder av folk som lyfter sina hände ri kyrkorna och skriker halleluja mens vars hjärtan inte är omvända till Gud. För dem är Lovsång en slags andlig fylla.
Man sjunger lite blir "fylld" av anden men sedan försvinner alltihopa och ens hjärta har ingen förändring.
Man är fortfarande besegrad av synden. I världen går man på puben och dricker sig full. Många icke omvända i dag går till kyrkan och dricker sig full av religion men ingen förändring finns i ens hjärta.
Jag har sett mängder av folk genom åren som är med på bönemöten och lyfter sina händer i lovsången men som ändå inte ger upp synden i sina liv. De offrar främmande eld inför Gud. Vi behöver rannsaka oss själva och se om det vi ger till Gud kommer i från ett rent hjärta?

Det andra vi ser är Guds helighet och höga krav som dem som försöker vinna frälsningen genom att göra gott. Du kunde hålla alla buden men bröt du mot ett kunde du dö på dunst. Lagen gavs för att visa oss om synd och att ingen av oss är förmögen att leva upp till lagens krav. Vi behöver en frälsare.
Vi behöver rannsaka oss själva och se om vi har fått möta frälsaren i våra liv. Har du gett upp alltihop om att försöka få ut något av Gud genom dina prestationer? Eller är Jesus den enda räddning du har? Vår frälsningsvisshet vilar helt och hållet på vad Jesus har gjort för oss på korset.

onsdag 20 februari 2013

Ingen förbannelse för dem som är i Kristus

Många Kristna som inte har förstått de mest grundläggande sanningarna av evangelium har fått för sig att om man bara lyder Gud tillräckligt mycket så blir man välsignad, men om man inte är lydig så hamnar förbannelserna i GT över en.
" Men om du inte lyder HERRENS, din Guds, röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så skall alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig.16 Förbannad skall du vara i staden, och förbannad ute på marken. 17 Förbannad skall din korg vara och förbannat ditt baktråg. 18 Förbannad skall ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, din nötboskaps kalvar och lammen i din hjord. 19 Förbannad skall du vara när du kommer in, och förbannad skall du vara när du går ut.
20 HERREN skall sända över dig förbannelse, förvirring och straff i allt vad du gör och företar dig, till dess du förgörs och snabbt förgås för dina onda gärningars skull, eftersom du har övergivit mig. 21 HERREN skall låta pesten drabba dig, till dess han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer för att ta det i besittning. 22 HERREN skall slå dig med tärande sjukdom, feber och hetta, med brand och svärd, med sot och rost. Detta skall förfölja dig till dess du förgås. " - 5 Mos : 25-15-22
Men vad säger Nya testamentet om detta. ?

Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.* 14 Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden. - Gal 3:13-14

Jesus har alltså friköpt oss från dessa förbannelser som kom genom att man inte höll lagen.
Allt detta var bara en skugga på det som skulle komma Jesus Kristus. 
Vad säger Paulus mera är vi förbannade eller välsignade ?

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse - Ef 1:3

Förbannelsen vilar alltså över den som är under lagen dvs alla som inte är i Kristus.
Det var därför Jesus dog för ingen människa hade förmågan att hålla hela lagen utan alla har syndat. Men Jesus höll lagen i vårt ställe och var och en som är i honom är inte under förbannelse under är välsignade av Gud med all den himmelska världens andliga välsignelser. Allt i Gamla testamentet var bara skuggor på Kristus. 
Ta Noa och arken som ett exempel. Alla som var i arken blev räddade medans alla utanför fick Guds vrede uthälld över sig. Det var en förebild på Jesus.

Lyssna på en bra predikan i detta ämne : http://vimeo.com/39594048




lördag 16 februari 2013

Det är sant - jag älskar mina synder, mina lustar och nöjen (John Bunyan, 1658)

John Bunyan har skrivit den mest sålda och kända kristna boken efter bibeln som heter "Kristens resa", "pilgrims progress" Här kommer ett utdrag ur hans predikan över Luk 16:19-31. I från en predikan som heter "A Few Sighs From Hell".


Förlorade syndare, jag ber er att se läget för dem som dör utanför Kristus Jesus. Ja, säger jag, se deras eländiga tillstånd, och se er själva i deras plats och tänk så här : "Vad skall jag förlora en evig himmel - för kort nöje Ska jag köpa nöjen i denna värld med sådan passion - att min själ fästs vid dem? För vilka fördelar kommer dessa att ha för mig - när Herren ska skilja själ och kropp  och skicka en till graven och. den andra till helvetet,? och domen dag måste den sista domen och evig ruin drabba mig? "

Tänk, att vinsten, nöjen och fåfänglighet i denna värld inte varar för evigt - men tiden kommer, ja, den är precis vid dörren, då de kommer att lämna dig, och lämnar dig i en sådan fruktansvärt tillstånd.

Och därför för att förhindra detta, överväg ditt miserabla tillstånd, tänk alltså för dig själv: Det är sant - jag älskar mina synder, mina lustar och nöjen, men vad för bra kommer de att göra mig på dödsdagen och domen? Kommer mina synder göra mig bra då? Kommer de att kunna hjälpa mig när jag kommer för att ta mitt sista andetag? Vad hjälper mina pengar då för mig? Och vad gott kommer min fåfänga göra sedan, när döden drar iväg mig? Hur bra kommer alla mina kamrater, kolleger-gycklare, skojare, lögnare, drinkare, och alla mina skökor göra för mig? Kommer de att bidra till att lindra mina smärtor i helvetet? Kommer dessa bidra till att vända Guds hand från att tillfoga sin vredes glöd på mig? Nej, de kommer att få Gud att inte visa mig någon nåd, att inte ge mig tröst, och att kasta mig ner i den hetaste platsen i helvetet, där jag kommer att simma i eld och svavel!

O tänk att din dom är för evigt, för evigt! Det är ger. . .
  evig fördömelse,
  evig förstörelse,
  evig vrede och missnöje från Gud,
  eviga gnagningar i  samvetet,
  evig fortsättning med demoner.

O anse att bara tanken på att du nu ser djävulen, gör håret att stå rakt upp på huvudet. O men - för att vara förbannad, att bobland alla djävlar, och det inte bara för en kort tid - men för alltid, i all evighet! Detta är så häpnadsväckande eländigt - att ingen människotunga, ej heller av änglar, kan uttrycka det!


fredag 15 februari 2013

Utkorelsen en vård för själen


För några år sedan brukade jag ha en arminiansk eller kanske pelgiansk syn på frälsningen. Detta ledde till  andlig stolthet i mitt liv. Jag brukade se ned på folk som inte levde på samma nivå som mig i helgelse.
Sanningen var tvärtom det var jag som var stolt och när jag ändrade syn på utkorelsen så försvann allt sådant i mitt liv. Jag kunde inte längre peka på mig själv och mina egna så kallade helgelse. Charles Spurgeon
beskriver bra hur det kan låta om man inte har en luthersk/reformert syn på utkorelsen. Spurgeon ger exempel (obs detta är inte vad Spurgeon trodde utan endast en skämtbön):
 "Lord, I thank thee I am not like those poor presumptuous Calvinists Lord, I was born with a
glorious free-will; I was born with power by which I can turn to thee of myself; I have improved my grace. If everybody had done the same with their grace that I have, they might all have been saved. Lord, I know thou dost not make us willing if we are not willing ourselves. Thou givest grace to everybody; some do not improve it, but I do. There are many that will go to hell as much bought with the blood of Christ as I was; they had as much of the Holy Ghost given to them; they had as good a chance, and were as much blessed as I am. It was not thy grace that made us to differ; I know it did a great deal, still I turned the point; I made use of what was given me, and others did not-that is the difference between me and them."
Visst ber ingen av oss så här rätt ut och jag bad inte rent ut så men jag var uppblåst och stolt över min så kallade helgelse. Jag blev irriterad på andra som inte levde upp på denna "nivå". Teologi var bästa medicinen. Bibelns undervisning om utkorelsen är botemedlet. För andlig stolthet är precis vad dålig teologi leder till. Som Spurgeon säger. Man berömmer sig själv för att man har "valt" Gud. Man tycker att andra får skylla sig själva och man anser att man behöver bli belönad för sitt "val". George Whitefield såg detta problemet också och sade "We should not then have so much disputing against the doctrine of election, or hear it condemned (even by good men) as a doctrine of devils. For my own part, I cannot see how true humbleness of mind can be attained without a knowledge of it"

Det är sant utifrån erfarenhet i mitt egna liv att det är fullständigt omöjligt att vara ödmjuk om man har en dålig syn på utkorelsen. Man kan berömma sig av fel saker. Men botemedlet är en förändrad syn på vad bibeln lär om utkorelsen. Bibeln lär att vi inte har valt Gud "Joh 15:16" Utan vi har enbart valt Gud eftersom han först har valt oss.
Folk i dag gillar inte den luthersk/reformerta synen på utkorelse att Gud innan världens grund blev lagd har utvalt åt sig själv ett folk som skall bli frälsta. Man har inga problem med att Gud i GT utvalde ett folk Israel men förkastade och ibland utrotade alla andra folk fullständigt. Det har man inga problem med.
Men vad är skillnaden i dag? Egentligen ingen alls. Gud har ju fortfarande utvalt ett folk till frälsning (2 Thess 2:13) Han har innan världens grund blev lagd utvalt oss till att bli hans barn (Ef 1:4-5).
Och detta folket kallas idag för Israel (Gal 6:16). Varje gång vi ser ordet utvald i skriften bör vi stanna till och studera det. Ordet utvald betyder att du blivit utvald av en större mängd. Om man väljer en president så blir bara en utvald och alla andra förkastade. Så när vi läser om att Gud har utvalt ett folk så innebär det att han ut ur mängden har utvalt dem till sin egna.Vad är skillnaden mellan de som blir utvalda och de som inte blir det.? Absolut ingenting för att ingen skall kunna berömma sig och bara kunna berömma sig av Herren. Så för att ingen skall kunna berömma sig har Gud utvalt idioterna och dårarna till frälsning och förkastat de visa (1 kor 1:27-30) och allt detta för att: " för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.  Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus" (1 kor 1:29-30)

Läs mer här : http://bergsjobloggen.blogspot.se/2012/05/george-whitefield-om-utkorelsen.html



onsdag 13 februari 2013

John Calvins självbiografi

Jag upptäckte i dag att John Calvin i sina kommentarer till Psaltaren ger en självbiografi om sitt liv.
Här får vi alltså Calvins bild på det hela. Vi ser Calvins ödmjukhet och försök att undvika kändiskap.
Han skrev Institutes som en reaktion mot de bröder i Herren som hade blivit dödade och ville visa världen vilken teologi de hade som hade dödats. Han var uppenbarligen sur på att man brände Guds barn men samtidigt verkade han inte vara emot att skicka folk som var falska kristna till rättegångar.
Han anklagar även Anabaptister för att förfölja och göra livet svårt för honom.
Detta har egentligen inte mycket med min blogg att göra men såg att ingen har publicerat detta på svenska så jag tänkte nu ta och översätta vad han säger till svensk samt ge länken till hans kommentarer där han säger detta.. Det är lite svårläst jag vet och det är gamla skrifter så inte så enkelt att översätta ens från engelskan.

Nu, om mina läsare får någon frukt och fördel från arbetet som jag har skänkt skriftligen genom dessa kommentarer, skulle jag ha dem att förstå att den lilla mått av erfarenhet som jag har haft i de konflikter som Herren har givit mig, har gett mig förståelse, men också i lättare förstå utformningen av varje författare. Och som Kung David, har det hjälpt mycket mig att förstå mer fullständigt klagomål från honom om de interna lidanden som kyrkan hade att upprätthålla genom dem som gav sig ut för att vara hennes medlemmar, att jag hade drabbats av samma eller liknande saker från de inhemska fiender i kyrkan. För även om jag följer David på stort avstånd, och är långt ifrån lika honom, eller snarare, mitt liv närmar sig mer och mer hans situtioner, jag känner mig fortfarande av sådan laster; men om jag har bara några saker gemensamt med honom, så kan jag utan tvekan jämföra mig med honom. När man läser exemplen på hans tro, tålamod, glöd, iver och integritet, har det, eftersom det borde, givit  mig onumrerade suckar och suckar, att jag är så långt från att närma mig dem, men det har trots, varit till mycket stor fördel för mig att skåda honom som i en spegel, både inledningen av min kallelse, och dess fortsatta förlopp, så att jag vet mer säkert, att oavsett vad som en lysande kung och profet genomled, visades för mig av Gud som ett exempel för imitation. Mitt tillstånd, utan tvekan, är mycket sämre än hans, och det är onödigt för mig att stanna för att visa detta. Men när han togs från fåra huset och upphöjdes till rangen av högsta myndighet, så Gud har tagit mig från mitt ursprungliga lilla och ödmjuka skick, har räknat mig värdig med att förkunna och predika evangelium . 
När jag var ännu en mycket liten pojke hade min far avsatt mig för att studera teologi. Men efteråt när han insåg att jurister ofta blir rika så ändrade han detta perspektiv och fick honom plötsligt att ändra sitt syfte. Därför slutade jag från studien av filosofi, och studerade istället juridik. Jag böjde mig under min faders vilja och lydde honom, men Gud, genom ledning av hans försyn, gav en annan riktning för min kurs.Och först då när jag hade ägnat mig åt vidskepelse och påvendyrkan och en djup sjö av synder, gav Gud mig en plötslig omvändelse och förde mig till en läraktig ram. Efter att ha fått några smak och kunskap om sann gudsfruktan var jag genast inflammerad med så intensiv önskan att göra framsteg i denna, att även om jag inte helt övergav andra studier, så slutförde jag dem med mindre glöd. Jag blev ganska förvånad över att finna att innan ett år hade gått, var alla som hade någon önskan efter renare doktrin ständigt kommer till mig för att lära, även om jag själv endast nybörjare. Var jag något opolerad och försagd, som ledde mig alltid att älska och längta efter pensionering jag började  sedan söka lite avskilt hörn där jag kan dra mig tillbaka från offentligheten, men jag var långt ifrån att uppnå mig lust och önskan. Kort sagt, medan min stora önskan var att leva i avskildhet, ledde Gud så mig genom olika vändningar och förändringar, att han aldrig tillåtit mig att vila på någon plats, tills, trots min naturliga läggning, förde han mig ut till offentligt tillkännagivande. Jag Lämnade mitt hemland, Frankrike, jag faktiskt drog till Tyskland, uttryckligen för att kunna njuta av några dunkla hörn och vila som jag alltid hade önskat, men som jag på länge inte hade fått göra. Men NEJ! medan jag låg gömd i Basel, på en plats som endast några få vänner kände till så fick jag höra om många trogna och heliga personer som brändes levande i Frankrike, och rapporten av dessa brännanden hade nått utländska nationer, och upprymde de starkast ogillande bland tyskarna, vars vrede upptändes mot upphovsmännen till ett sådant tyranni. För att undanröja denna vrede hade vissa onda lögner från pamfletter cirkulerat, som säger att ingen behandlades med sådan grymhet, men Anabaptisterna och upproriska personer, som genom sina perversa fantasier och falska åsikter, störtade inte bara religionen utan också alla civila ordningar. Observation att syftet som dessa medel ifrån domstolen genom sina förklädnader, var inte bara att skam kasta så mycket oskyldigt blod och begrava under falska anklagelser och förtal som de väckt mot den heliga martyrer efter sin död, men också att därefter de skulle kunna gå vidare till det yttersta änden på mörda de fattiga heliga utan medlidande mot dem, verkade det för mig, att om jag motsätter dem till det yttersta av min förmåga, min tystnad ge vika för feghet och svek. Detta var det vederlag som framkallade mig att publicera min bok  "institutet av den kristna religionen" (Institutes of Christian religion). Mitt syfte var för det första att bevisa att dessa rapporter var falska och FÖRTAL-, och därmed försvara mina bröder, vars död var dyrbar i Herrens ögon, och vidare att när samma grymheter kanske snart utövas mot många olyckliga individer kan utländska nationer beröras med åtminstone någon medkänsla mot dem och omsorg om dem. När den sedan publicerades var det inte så ymnigt och arbetade arbete som det nu är, men bara en liten avhandling innehållen de en sammanfattning av de viktigaste sanningarna av den kristna religionen, och den publicerades utan någon annan design än att män kanske skall veta vad dessa martyrer hade för teologi som jag såg förtalas av de SKÄNDLIGA och svekfulla smickrararna. 
Att mitt mål var aldrig att få berömmelse, framgick det, att omedelbart efter att jag lämnat Basel, och i synnerhet det faktum att ingen där visste att jag var författare. Vart helst jag gått har jag varit noga med att dölja att jag var författare, och jag hade beslutat att fortsätta i samma integritet och anonymitet, tills William Farel uppehöll mig i Genève, inte så mycket av råd och uppmaning, som av en fruktansvärd förbannelse, som jag ansåg vara som om Gud hade från himlen lade sin mäktiga hand på mig för att arrestera mig. Direkt på vägen till Strasburg, där jag sedan tänkt att gå i pension, stängdes vägen på grund av krigen, beslutade jag mig att passera snabbt genom Genève, utan att stanna längre än en enda natt i den staden. Lite tidigare hade påvedömet drivits från Geneve av ansträngningar från en utmärkt person som jag har namngett, och Peter Viret, men frågorna har ännu inte beslutats om, och staden var uppdelad i oheliga och farliga fraktioner. Då en person som nu avfallit och återvände till påvarna upptäckte mig och gjorde mig känd för andra. Farel, som brann med en extraordinär iver att föra evangeliet  försökte omedelbart kvarhålla mig. Och efter att ha fått veta att mitt hjärta längtade efter att ägna mig åt privata studier och att jag ville hålla mig fri från andra sysselsättningar, och finna att han fick ingenting genom böner, fortsatte han att uttala en förbannelse att Gud skulle förbanna min pensionering, och lugnet i de studier som jag sökte, om jag ska dra sig tillbaka och vägra att hjälpa, när det var så angeläget. Genom denna förbannelse jag så drabbades av skräck, att jag avstod från resan som jag hade åtagit, men känslig för min naturliga blyghet och försagdhet, skulle jag inte ta mig skyldighet att fullgöra en viss tjänst. Efter det hade fyra månader förflutit knappt, började på ena sidan Anabaptisterna att angripa oss, och å andra sidan en viss ond avfälling, som i hemlighet stöddes av påverkan av vissa domare i staden, för att att ge oss en hel del problem. Samtidigt föll en följd av meningsskiljaktigheter i staden som konstigt drabbade oss. Att, som jag erkänner naturligtvis en skygg, mjukare och klenmodig läggning, var jag tvungen att möta dessa våldsamma stormar som en del av min tidiga utbildning, och även om jag inte gömmer mig i dem, men jag var inte uppe av en sådan storhet i sinnet , att inte glädjas mer än det , när till följd av vissa "commotions", jag blev förvisad från Genève. På detta sätt fastställdes i frihet och lossna från band av min kallelse, jag beslöt mig för att leva i en privat station, fri från bördor och alla offentliga anklagelser, när den mest utmärtkta Kristi tjänare, Martin Bucer, ordnade en liknande slag demonstration och PROTEST som det till vilket Farel tillgrep innan, drog jag mig tillbaka till en ny station. Oroad av exemplet Jona, som han satt framför mig, fortsatte jag fortfarande i arbetet med undervisningen. Och även om jag alltid fortsatte liksom jag själv, att försöka undvika bli kändis, men jag bars, jag vet inte hur, så att säga med våld till församlingar, där, villigt eller ovilligt, var jag under nödvändigheten att visas inför ögonen på många. 
Efteråt, när Herren har medlidande med denna stad, hade undanröjt de sårande agitationer och broils som rådde i det, och genom hans underbara makt hade besegrat både de ogudaktiga råd och blodiga försök att störa Republiken, var nödvändighet ålagts mig att återvända till mitt tidigare tjänst, i motsats till min önskan och lutning. Välfärd hos denna kyrka, låg så nära mitt hjärta, att för dess skull skulle jag inte ha tvekat att lägga ned mitt liv, men min blyghet ändå föreslog mig många skäl till ursäktar mig från igen gärna tar på mina axlar så tung börda. Äntligen dock en högtidlig och samvetsgrann hänsyn till min plikt, segrade med mig att samtycka till att gå tillbaka till flocken jag hade, men det var med sorg, tårar, stor oro och ångest jag gjorde detta, Herren är mitt bästa vittne, och många gudfruktiga personer som skulle ha velat se mig befriad från denna smärtsamma tillstånd hade det inte varit att det som jag fruktade, och som fick mig att ge mitt samtycke, hindrade dem och stängde munnen. 
Skulle jag berätta om deolika konflikterna genom vilken Herren har utövat mig sedan dess, och med vilka prövningar han har visat mig, skulle det bli en lång historia. Men för att jag inte skall bli jobbigt för mina läsare genom  slöseri med ord, skall jag nöja mig med att upprepa kort vad jag har berört lite före, med tanke på hela kursen av livet av David, föreföll mig att av hans egna fotspår han visade mig vägen, och från detta har jag upplevt ingen liten tröst. Som den heliga kungen trakasserad av filistéerna och andra utländska fiender med ständiga krig, medan han var mycket mer allvarligt drabbas av ondskans vissa förrädiska män bland sitt eget folk, så jag kan säga att jag själv, att jag har varit angrep på alla sidor, och har knappt kunnat njuta vila för ett ögonblick, men har alltid haft att upprätthålla en viss konflikt antingen från fiender utan eller inom kyrkan. Satan har gjort många försök att störta tyget i den här kyrkan, och när det kom till detta, att jag, helt svag och ängslig som jag är, var tvungen att bryta och sätta stopp för hans dödliga angrepp genom att mitt liv i fara, och ge hela min person till denna kamp. 5 år senare när, några elaka Libertines var inredda med otillbörlig påverkan, och även några av de vanliga människor, skadade av lockelser och pervers diskurs av sådana personer, önskade att få frihet att göra vad de ville, utan kontroller Jag var under nödvändigheten att striderna utan att upphöra att försvara och upprätthålla disciplin i kyrkan. Till dessa icke kristna beteenden och föraktare av den himmelska läran, var det en fråga om likgiltighet, även om kyrkan skulle sjunka i ruiner, förutsatt att de erhållits vad de sökte - kraften att agera precis som de ville. Många också trakasserade av fattigdom och hunger, och andra drivna av omättlig ambition eller girighet och önskan oärlig vinst var blivit så desperata att de valde snarare genom att kasta allt i förvirring,  att engagera sig och oss i en gemensam ruin, än att förbli tyst genom att leva fredligt och ärligt. Under hela denna förlängda period tror jag att det finns knappast någon av de vapen som finns i verkstaden av Satan, som inte har varit anställd av dem för att nå deras mål. Och slutligen frågorna hade kommit till ett sådant tillstånd, att ett slut kan sättas till deras intriger på något annat sätt än att skära bort dem med en vanhedrande död, vilket verkligen var en smärtsam och ömkansvärda skådespel för mig. De utan tvekan förtjänade det strängaste straff, men jag har alltid hellre önskat att de skulle leva i välstånd och fortsätta säkra och orörda, som skulle ha varit fallet om de inte hade helt oförbätterliga och envist vägrade att lyssna till nyttiga förmaning. Rättegången mot de fem var svåra år och svåra att bära, men jag upplevde inte mindre olidlig smärta från ondska av dem som upphört att inte angripa mig och min verksamhet med sina elaka förtal. En stor andel av dem, det är sant, är så förblindade av en passion för förtal och skändligheter att de förråder genast sin fräckhet, medan andra, men sluga och listiga, inte så täcker eller förställa sig som för att fly är skamligt dömts och utskämd, men när en människa har fått hundra gånger en oskyldig avgift mot honom, och när saken igen upprepas utan orsak eller tillfälle, är det en skymf svår att bära. Eftersom jag bejaka och hävdar att världen styrs och regleras av den hemliga Guds försyn, en mängd förmätna män stiger läpp mot mig, och hävdar att jag representerar Gud som författare till synd. Detta är så dumt en förtal, att den skulle i sig snabbt gå om intet, det inte träffa personer som har kittlade öron, och som finner nöje i att mata på ett sådant sätt. Men det finns många vars sinnen är så fylld av avund, eller otacksamhet, eller ondska, att det inte finns någon falskhet, men befängt, ja, monstruösa, som de inte får, om det talas till dem. Andra strävar efter att störta Guds eviga syfte predestination, som han skiljer mellan förtappade och de utvalda, andra tar på sig att försvara fri vilja, och genast många kastar sig in i deras led, inte så mycket genom okunnighet som en pervers iver som jag vet inte hur man karakterisera. Om de var öppna och uttalade fiender som förde dessa problem på mig, kan saken på något sätt bäras. Men att de som vant sig under namnet bröder och inte bara äta Kristi heliga bröd, men också administrera det till andra, att de, kort sagt, som högljutt skryter av att vara predikar evangeliet skall föra sådana skändlig krig mot mig , hur avskyvärt är det? I denna fråga kan jag mycket rättvist klaga med David,

Källa: http://www.ccel.org/ccel/calvin/calcom08.vi.html#vi-p7

Det finns en del här på slutet som talar om Libertines och att Calvin utlämnade dem åt döden.
Jag forskade lite i detta för att ta reda på vad som låg bakom det hela.
Detta är vad jag kom fram till.

1. Calvin var laglärd han visste att de brott de hade begått skulle leda till dödstraff. På den tiden var dödstraff vanligt för minsta lilla brott kunde man brännas på bålen. Detta visste Calvin och han visste att om han utlämnade dem till rättegången så skulle de dö. Calvin som själv inte hade någon makt utan själv levde under dödshot i Geneve där han höll till fick många gånger fly för sitt liv. Det är inte mer märkligt att någon bränner ned ditt hus och du tar dem till rättegång.
Man kan tycka det är fel men Calvin tolkade säkert in Rom kapitel 13 här att staten in bär svärdet förgäves.

2. Vad som skedde med dessa libertines var att de levde i otuktsynd skriver John Piper i sin biografi om John Calvin. De hade flera älskare samtidigt och Calvin visste detta så han vägrade att ge dem nattvarden och smutsa ned Kristi blod. Detta ledde till en stark förföljelse mot Calvin av dessa libertines.
De kunde lägga lappar framför talarstolen med full ord mot Calvin.
Vid ett tillfälle samlades flera av dem beväpna och omringade Calvin.
Calvin sade till dem att "ni kan ta mitt liv här och nu".
Så det var inga småbrott dessa libertines gjorde. Otukt vilket var förbjudet på den tiden och straffades med döden av de rådande (Calvin var inte vid makten). De mordhotade även och var beväpnade mot Calvin.
Vilken domstol som helst hade dömd de skyldiga i Sverige i dag iallafall för det senare brottet.
Men på den tiden var det stränga lagar och dödsstraff var vad som väntade dem om Calvin skulle ta dem till rättegång.
Man kan tycka detta var fel av Calvin att ta dem till rättegång men Calvin trodde på Rom 13 och att staten kan utfärda dödstraff..



tisdag 12 februari 2013

Amazing Grace - Kalvinismens historia och teologi

Om du har tid så bör du se denna video på 3 och en halv timme som tar upp lite kyrkohistoria och även Kalvinismens läror och hur de uppstod.
Det hela började egentligen med en bön av Augustinus som löd "Grant what thou commandest and then command what thou will"  "Ge vad du befaller och befall vad du vill".
Denna bön drog i gång en våldsam debatt mellan honom och en person som heter Pelagius.
Pelagius motsatte sig denna bön och en häftig debatt drog i gång som gjorde att ett kyrkoråd med pastorer och ledare på den tiden fick avgöra frågan i kyrkomöte. Det hela slutade med att man fördömde Pelagius teologi. Inte bara i ett kyrkoråd utan i tre stycken den senaste år 523.
Debbaten drog igång på nytt under reformationen när katoliken Erassmus motsade sig Luthers syn på att människans vilja är förslavad under synden. Precis samma debatt som mellan Augustinus och Pelagius uppstod på nytt. Luther som var Augustinian tog Augustinus argument och citerade de i stort sett hela tiden i sin bok "den trälbundna viljan" Han menade att Erassmus syn är Pelagiansk och tar helt bort Guds nåd och en som tror så kan inte vara kristen menade Luther. Efter Luther kom Calvin som tog Luthers läror och Augustinus läror men skiljde sig lite åt och skrev ned sysmtematiskt vad han trodde och skrev emot katolska kyrkans syn. Calvins institutes som han skrev ned innehöll mängder av Augustinus citat och han förde den Augustinska läran vidare.
Efter Calvins död kom en man som hette Arminius som motsade sig det som Calvin och reformationen stod för. Detta kallade återigen till debatt och ett kyrkomöte mellan den tidens pastorer sammankallades och man fördömde Arminius syn och man menade att Arminius syn var att gå tilbaka till katolska läran igen. Man skrev ned ett svar och vad man trodde i Synod of Dort dokumenten  . Detta har kallats för kalvinismens läror eller nådens läror.
Se mera om teologin samt historien här som innehåller väldigt mycket information och teologi :








lördag 9 februari 2013

Hopp för syndare

Här följer ett utdrag ur en predikan från Markus 1:21-45 som jag har skrivt.


40 En spetälsk * kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." 41 Jesus förbarmade sig över honom, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" 42 Genast försvann spetälskan och han blev ren. 43 Därefter skickade Jesus bort honom och sade strängt: 44 "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem." 45 Men mannen gick sin väg och började ivrigt berätta om det som hade hänt och gjorde saken känd vida omkring, så att Jesus inte längre öppet kunde gå in i någon stad utan måste vistas ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.

I denna text kan vi lära oss fyra saker. Det första vi ser är denna sjuka mannen som vänder sig till Jesus. Han hade helt klart en tro på Guds suveränitet att Gud kan bota honom och därför utbrister han ”om du vill”. Han vänder sig till Gud som lösning på hans problem.
Många i dag vänder sig inte till Gud när de får problem. De vänder sig till banken, till psykologen, till doktorn, till kompisar. Det är inget fel med det. Men denna denna mannen vände sig till Jesus för att bli botad. Han hade tron och blev botad.
Spetälskan var en av de värsta sjukdomarna i bibeln där kött föll av ens hud och man hade stora sår, och fick man den var man tvungen att hållas utanför staden och bo i ett separat hus. Ingen var tillåten att röra vid en och man levde helt utanför samhället. För Jesus var det inte omöjligt att bota den värsta av sjukdomarna.
Men detta är en andlig förebild också för alla som lider av andlig spetälska, synden. Jesus är doktorn för synden och det finns ingen synd i världen som är för svår för Jesus. Och var och en som kommer till honom och söker en läkare för sina synder kan han hela. Kanske lider och plågas du av de värsta synderna. Kanske du känner de tunga bördorna av synd vilar över dig. Jesus sade ”kom till mig ni som bär på tunga bördor”.
Jesus kunde bota spetälska den värsta av sjukdomar på den tiden och han kan frälsa vem som helst från sina synder. Det finns inga synder som är för svåra eller för stora för Gud. Vänd dig till Jesus han kan ta bort syndens börda.
Den stunden du vänder dig till honom i omvändelse och tro så blir du befriad från din spetälska. ”Genast försvann spetälskan och han blev ren”. 

Ytterligare ett utdrag från samma predikan : http://bergsjobloggen.blogspot.se/2013/02/ha-evangelium-i-centrum.html

onsdag 6 februari 2013

Guds vrede vilar över Sverige

18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.
26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det. (Rom 1:18-32)

I texten framför oss ser ett sett hur Guds vrede uppenbaras.vi läser att alla vet att det finns en Gud. Även den största av ateister vet att Gud finns men vill inte veta av det. Gud godtar inte den ursäkten utan säger "Därför är de utan ursäkt". Ingen människa har någon ursäkt för att förneka Guds existens. 
Hela naturen och skapelsen vittnar om det.
Därför har Gud utlämnad Sverige i sina synder och Sverige i dag är ett land som sprider ut synd över hela världen. Paulus listar några synder och vi finner allt detta i Sverige idag.

Det första vi ser är att "Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar."
Sverige har övergivit vad som är en självklarhet i många länder fortfarande. Sex endast för gifta människor. Istället så har man fri sex med vem man vill utan att vara gift, folk bor sambos och lever som om man vore gift fast man inte är det och detta även i dagens så kallade kyrkor!! Detta är en synd enligt bibeln eftersom man frångår Guds skapade modell. Detta är Guds vrede över Sverige och Sverige och behöver omvända sig i tårar och ångest över sina synder. Alla så kallade pastorer som tillåter detta i sina församlingar måste ned på sina knän och omvända sig i från denna synd!

Det andra vi ser är " De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen"
Detta talar om avgudadyrkan. Istället för att älska sanningen har man bytt ut den mot lögnen. Man dyrkar den skapade människan istället för skaparen. Detta är humanismen och ateismen och all form av idol dyrkan. Istället för att tillbe Gud och hans skapelse har folk vänt sig bort till männsklig visdom och människoupphöjelse. Man upphöjer människan i skyarna och plockar bort Gud. Även i dagens så kallade kyrkor är man mer intresserad av att underhålla människan och tala om fotboll och allt möjligt istället för Gud. Man börjar lära ut människocentrerade läror och allt annat möjligt. Allt för att upphöja människan och plocka bort Gud från tronen.
Humanister och ateister gör allt för att försöka bortförklara Gud eftersom man inte vill veta av sanningen. Detta är allt Guds vrede över Sverige och Sverige behöver omvända sig!.

Det tredje vi ser är "Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. "
Vi ser här att Gud har utlämnat folk till homosex, hetrosex och transvistitism.
I dag i Sverige har vi gay galor, och pride festivaler. Vi har folk på tv som lever i öppen homosexuell synd. Vi har folk i melodifestivalen som klär sig som kvinnor. Vi har filmer och tv program som öppet sprider ut denna synd. Vi har folk som försöker övertyga andra om att människan föds känsneutral och sudda ut alla skillnader.
Allt är Guds vrede över synden. Vi har övergivit Gud och nu utlämnar han oss till det som är mot naturen. Gud har skapat man och kvinna och allt som går emot det är en synd.
Sverige är under Guds vrede och behöver omvända sig.

Det fjärde vi ser är "De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden."

Paulus ger nu en allmän lista på synder han listar till exempel uppror mot sina föräldrar.
Sverige idag har en våg av tonårsuppror. Där tonåringar inte vill lyda sina föräldrar. Detta är Guds vrede över Sveriges ungdomar !
Paulus nämner mord, svek, illvilja, skvaller och förtal.
I dagens Sverige ser vi detta i mängd. Det är bara att gå ut så hör man förtal och skvaller.
Girigheten ökar i vårt land och vi ser mer och mer fuskbyggen, vi ser fuskarbetare och svartjobbare. Vi ser mängder av bedrägerier. Vi ser mängder av mord genom aborter där man dödar små barn!  och allt är Guds vrede över Sverige.


Slutligen ser vi att " Ja, de samtycker också till att andra gör det"
Om man bara samtycker till någon av ovanstående synder så är man under Guds vrede.
Sverige har förkastat Gud och sanningen och nu befinner vi oss i ett mörker och behöver omvända oss i tårar och ånger. Sverige måste omvända sig eller Guds vrede kommer stanna kvar över landet.
Guds vrede kommer en dag att falla ut fullt på domens dag. Just nu lagrar han vreden till vredens dag. Men efter döden kommer den ut i sitt fulla mått.

Det finns nåd om vi omvänder oss och vänder oss till Gud vår skapare. Han tar emot var och en som kommer till honom och utplånar våra missgärningar och hans vrede tar han bort över oss.

Sverige behöver omvända sig!








lördag 2 februari 2013

Ha evangelium i centrum

Jag håller på att förbereda en predikan utifrån Mark 1:21-45 Här kommer ett utdrag som kan vara relevant för oss alla. Predikan i sin helhet kommer att predikas inom en snar framtid.


Tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där.  Simon och de som var med honom skyndade efter, och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig." Han sade: "Vi går åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut." Och han kom och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.



Det andra vi ser i texten är varför Jesus gick från by till by. Vad var syftet? Var det att bota sjuka och driva ut onda andar? Var det att visa upp sig och skryta över alla mirakler han har varit med om? Var det att göra lite goda gärningar?
Nej, inget av detta var hans primära syfte, utan vi finner i texten vad hans syfte var när vi läser i vers 38 ”Vi går åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut.”
Jesus säger här att hans syfte till varför han gick till andra byar var för att predika. Jesus primära syfte var att förkunna evangelium. Det ser vi när han säger "Det är därför jag har gått ut".
Jesus var alltså profeten som gamla testamentet vittnade om.
Han kom till världen för att visa människan vägen till fred och syndernas förlåtelse.
Jesus kom för att uppsöka de förlorade och förkunna vägen för de med ett krossat hjärta. Han kom för att visa att ”i dag är frälsningens dag”. När jag surfar runt på bloggar i Sverige så finner jag en hel del bloggar med olika fokus.
Det finns blogger som fokuserar på de yttersta tiderna. Det finns bloggar som fokuserar på under och tecken. Det finns bloggar som fokuserar på goda gärningar och aktivism. Det finns bloggar som fokuserar på landet Israel. Det finns bloggar som avslöjar falska profeter och det finns teologi bloggar.
Men vad som är svårt att finna är bloggar som har samma huvudfokus som Jesus hade.
Det fokuset var att förkunna evangelium om Guds rike. Jesus gick runt från by till by av ett syfte som han här säger till oss: att predika evangelium. Vi ser honom hemma hos folk och förkunna om syndernas förlåtelse. Vi ser honom i synagogan predika evangelium. Vi ser honom vid en brunn med en kvinna, förkunna evangelium.
Om vi följer i vår mästares fotspår så skall vi ha samma fokus som honom.
Studerar vi nya testamentet så ser vi att huvudsyftet var alltid att sprida och förkunna Guds rike eftersom de följde i sin mästares fotspår.
Vi behöver rannsaka oss själva, vad som är huvudsyftet i det vi gör? Är huvudsyftet samma som vår mästare?